Tidsbokning
Jahapp, satte klockan på 0600 imorse för att ringa in och hinna få en akuttid på vårdcentralen. Jag lämnade personnummer och telefonnummer och dom skulle ringa upp mig kl 0805.
0810 ringer distriktssköterskan upp mig och jag börjar gråta med en gång nästan och får en tid kl 1300. Hoppas inte jag behöver vänta så länge där inne för det känner jag redan nu att det kommer bli jobbigt. Får försöka planera tiden perfekt så jag inte blir för tidig.
Provade på att duscha idag. När jag försökte det i lördags när sambon var iväg så höll jag på att svimma. Fick lägga mig på badrumsgolvet medans svetten rann om mig och det susade i öronen. Låg väl där i kanske 5 minuter innan jag vågade ställa mig upp igen. Men idag gick det faktiskt riktigt bra! Skuttade ur duschen och kände en liten seger men så fort jag satte mig ner i soffan nu igen så kryper ångesten fram. Varför? Den som det visste.
Kom på en gång till då jag tror att jag har haft panikångest innan. I höstas var vi uppe i Stockholm hos svärföräldrarna och när vi skulle åka hem så kände jag illamående och lite yrsel precis som på flygplanet till Grekland. Tyvärr har min sambo inget körkort utan det är alltid jag som kör så ville jag inte säga någonting till honom utan försökte hålla masken. Men när vi kört halvvägs och vi skulle stanna för att äta och jag inte fick i mig någonting så fick jag ju förklara läget. Läpparna började även domna bort.
Hem kom vi även om det var en helvetesresa och dagen efter kände jag fortfarande att det var tungt att andas. Jag ringde vårdcentralen och dom tyckte jag skulle åka in till Mölndal. Då blev det jobbigt, jag blev rädd och jätteledsen, ringde min mamma som kom åkandes med en väninna illa kvickt och körde in mig till akuten. Väl där gick det ganska fort, dom tog ekg och prover och kollade så att jag syresatte blodet och kollade så jag inte hade fått någon propp men allt såg bra ut. Dom frågade faktiskt där om jag hade ångest över något men jag kunde inte komma på vad det skulle kunna vara för jag har ju ett bra liv. Så jag blev hemskickad och så var det inte mer med det.
Men nu sitter jag ju här igen, svårt att andas och tårarna hänger i luften. Min svägerska fyller år idag och jag kommer nog bara skicka ett sms för jag orkar inte ringa och låtsas vara glad.
Kram J
0810 ringer distriktssköterskan upp mig och jag börjar gråta med en gång nästan och får en tid kl 1300. Hoppas inte jag behöver vänta så länge där inne för det känner jag redan nu att det kommer bli jobbigt. Får försöka planera tiden perfekt så jag inte blir för tidig.
Provade på att duscha idag. När jag försökte det i lördags när sambon var iväg så höll jag på att svimma. Fick lägga mig på badrumsgolvet medans svetten rann om mig och det susade i öronen. Låg väl där i kanske 5 minuter innan jag vågade ställa mig upp igen. Men idag gick det faktiskt riktigt bra! Skuttade ur duschen och kände en liten seger men så fort jag satte mig ner i soffan nu igen så kryper ångesten fram. Varför? Den som det visste.
Kom på en gång till då jag tror att jag har haft panikångest innan. I höstas var vi uppe i Stockholm hos svärföräldrarna och när vi skulle åka hem så kände jag illamående och lite yrsel precis som på flygplanet till Grekland. Tyvärr har min sambo inget körkort utan det är alltid jag som kör så ville jag inte säga någonting till honom utan försökte hålla masken. Men när vi kört halvvägs och vi skulle stanna för att äta och jag inte fick i mig någonting så fick jag ju förklara läget. Läpparna började även domna bort.
Hem kom vi även om det var en helvetesresa och dagen efter kände jag fortfarande att det var tungt att andas. Jag ringde vårdcentralen och dom tyckte jag skulle åka in till Mölndal. Då blev det jobbigt, jag blev rädd och jätteledsen, ringde min mamma som kom åkandes med en väninna illa kvickt och körde in mig till akuten. Väl där gick det ganska fort, dom tog ekg och prover och kollade så att jag syresatte blodet och kollade så jag inte hade fått någon propp men allt såg bra ut. Dom frågade faktiskt där om jag hade ångest över något men jag kunde inte komma på vad det skulle kunna vara för jag har ju ett bra liv. Så jag blev hemskickad och så var det inte mer med det.
Men nu sitter jag ju här igen, svårt att andas och tårarna hänger i luften. Min svägerska fyller år idag och jag kommer nog bara skicka ett sms för jag orkar inte ringa och låtsas vara glad.
Kram J
Kommentarer
Trackback
